Att vinna när man gått all in

Det är en viss sak att spela poker. Det är ett komplext spel och det finns många olika intressanta scenarion som man kan ställas inför. Ett av de allra mest intressanta scenarion är så klart situationer när man är all in. Har man gått all in så har man inte så mycket att göra än att hoppas att den som eventuellt synar har en sämre hand och att man vinner.

Equity

Det finns ett engelskt uttryck som heter equity. Om man har en 60 procentig chans att vinna handen så har du en 60 procentig equity. Det är så enkelt.

Men fullt så enkelt är det ju aldrig. Du kan inte bara sitta och kolla på hur bra hand du har i jämförelse med andras händer. Säg att du bedömer att du har 30 % equity. Då synar du så klart inte. Eller? Det gör du visst det om det ligger 1000 dollar i potten och det kostar dig 1 dollar att syna. För den dollarn som du lägger i potten kommer du att vinna 300 dollar (30 % av 1000) i snitt. Det är så klart en superinvestering även fast du inte är favorit i själva handen.

Rushen att ha allt på spel

Det är en viss känsla att veta att man inte har så mycket att göra än att hålla tummarna. Har man annonserat att man går all in så är det oåterkalleligt. Du kan inte ångra dig hur mycket du än vill. Är man all in och det finns en spelare som synar som har dig täckt (har fler marker än du) så är allt på spel. Det kan vara en riktigt skön känsla om man har en oslagbar hand, och det kan vara riktigt jobbigt om motståndaren har en oslagbar hand istället.

Det bästa jag vet är att gå all in och ha en riktigt usel chans att vinna. Säg att den man spelar mot har färg och man bara har ett par. Sedan får man två par på river och efter det kåk på turn. Snacka om skön känsla att dra ut på det viset!

Om du vinner så är det bara in och kötta igen. Det kallas för att play the rush, ett koncept som Doyle Brunson gjorde välkänt i sin bok Super System. Men det är en annan historia det.